Tänk dig att du bläddrar i ett fotoalbum med bilder som tagits av en far- eller morförälder för 50, 60 eller 70 år sedan. Bilderna kanske har bleknat med åren men ofta är de fortfarande fullt användbara. Föreställ dig sedan att dina barn eller barnbarn vill göra samma sak med dina bilder som du tagit.
Bengt Neiss är it-arkitekt och funktionsansvarig för Digital preservation group på Kungliga Biblioteket.
Bilder och videoklipp är innehåll de flesta vill bevara så länge de lever, och helst ännu längre. Och med digitala filer har vi inte längre problem med att papper eller negativ förstörs med tiden. Ettor och nollor blir inte gamla. Men det gäller tyvärr inte lagringsmedierna där vi förvarar dem, eller för den delen filformaten vi använder.
– Även om man teoretiskt skulle kunna lagra till exempel en cd-rom-skiva i hundra år så ställer teknikutvecklingen snabbt allt ur spel. För även om man kan spara en viss fil länge är det inte säkert att man kan öppna filen ens om tio år. Det går inte att ställa en hårddisk på hyllan och hoppas att man kan läsa den om 20 år om man inte vill vara ett tekniskt museum.
Grundtanken är att materialet ska vara tillgängligt för forskare och allmänheten. I lagarna som beskriver myndighetens uppdrag finns ingen tidshorisont beskriven för hur länge samlingarna ska lagras – utan bara att de ska bevaras.
Kungliga Bibliotekets byggnad i Humlegården i Stockholm. Här flyttade verksamheten in 1877. Myndigheten arkiverar allt som tryckts och getts ut i Sverige sedan 1661.
När man ser tecken på att en lagringslösning börjar bli omodern är det dags att se sig om efter nya tekniker och förbereda en migrering av data. Anledningar till att data behöver migreras till nya lösningar kan vara att ett filformat börjar dö ut och används mindre eller inte längre stöds av elektroniktillverkarna.
– Det som är viktigt för oss är att bevaka omvärlden och se vad som sker på teknikfronten. För det är alltid ganska tydligt när något nytt införs, det märker alla. Men själva utfasningen av en teknik går ju relativt långsamt och händer utan att man egentligen märker det. Plötsligt finns den inte med på nya datorer och så där, säger Bengt Neiss.
Så de digitala samlingarna på Kungliga Biblioteket finns alltid i en kopia på disk och två kopior på magnetband. Dessa lagringslösningar är dessutom distribuerade på två platser, dels i den gamla biblioteksbyggnaden i Humlegården, dels på Östermalm, där en del av myndigheten jobbar. När man upphandlar nya lagringslösningar är det viktigt att tekniken är spridd bland många användare.
När det gäller filformat så gäller samma strategi som för lagringsmedier, det vill säga att proffsen räknar med att få byta format med jämna mellanrum. Också där tittar man på spridning som en viktig faktor.
Det audiovisuella arkivet på Kungliga Biblioteket innehåller över sju miljoner timmar inspelat material.
En annan faktor när man väljer format kan vara om formatet innehåller patent och proprietära tekniker eller är mer öppet (se faktaruta över vilka format Kungliga Biblioteket använder i dag).
Att spara det digitala formatet är en del av bevarandet. En annan viktig faktor är metadata och indexering av filerna.
Allt som ges ut i Sverige eller sänds från Sverige ska levereras till Kungliga Biblioteket för arkivering enligt lagen om pliktexemplar av dokument. Sedan den första april i år ska Kungliga Biblioteket också spara det som publiceras på nätet i Sverige, med vissa begränsningar.
– När det gäller digitalisering av tryckta pappersföremål jobbar vi med okomprimerad tiff eftersom tiff är ett format som varit spritt och stöds av många, och det har inte funnits några kvardröjande patent. På senare tid har vi också tagit in jpeg2000, säger Bengt Neiss, it-arkitekt och funktionsansvarig för Digital preservation group på Kungliga Biblioteket.
– Vi har jobbat med att försöka ha ISO-standarder på videosidan. På grund av ekonomi så kan vi inte använde helt okomprimerade format. Vi har använt mpeg2 med en bitrate på mellan 5 och 12 megabit. Och nu funderar vi på att gå över till mpeg4 därför att då kan vi ha en lägre bitrate men den upplevda kvaliteten är lika hög som med en mpeg2-fil med en högre bitrate, säger Mikael Johansson, funktionsansvarig för teknisk drift av det audiovisuella arkivet på Kungliga Biblioteket.
Grundregeln är att sprida riskerna. Ha flera kopior av dina filer på flera lagringsmedier. Ha dubbla hårddiskar. Helst på skilda ställen. Om du har möjlighet så kan du samarbeta med någon vän och skapa en nätverkslösning där ni kan spara kopior hos varandra. På så sätt riskerar du inte att förlora dina filer vid en brand eller inbrott. Och var beredd på att behöva migrera filerna efter några
– Även som privatperson gäller det att ta till sig kunskaper om filformat och att när man gör ett val vara medveten om för- och nackdelar med det och varför man väljer som man gör, säger Mikael Johansson.
likadant så det vara så att senare versioner inte kan läsa tidigare versioner av samma format, varnar Bengt Neiss.
Tänk inte att hårddisken och filformaten du har i dag ska hålla i tjugo år. Planera i stället att migrera dina bild- och videofiler till nya lagringsmedier och konvertera filerna till nya format när det behövs. Räkna som lagringsproffsen med att en migrering kommer att behöva ske vart sjunde år ungefär. Gör en avstämning regelbundet och se över vad du har och hur dessa tekniker står sig.
De flesta av oss som fotat digitalt i kanske fem eller tio år har redan tusentals bilder på lager. Och med den takt som vi fotar i dag med våra mobiler så växer fotobiblioteket snabbt. Om du inte på något sätt taggar eller indexerar bilderna så riskerar dina alster att försvinna i ett digitalt svart hål där det blir omöjligt att hitta enskilda bilder.
Googles fotohanteringsprogram riktar sig till den som vill ha ett enkelt och gratis sätt att hålla ordning på sina bilder. Bra för dig som vill kunna ladda upp bilder eller videor på webben via Googles tjänster.
iPhoto har de flesta på sin Mac. Apples fotoapplikation räcker för den som inte kräver massor av avancerade möjligheter. Enkelt att ladda upp bilder till Facebook, Flickr eller iCloud.
Avancerat och relativt dyrt program som är bra för den som vill spara mycket metadata med sina filer.
Apples applikation för den som vill ha ett mer professionellt sätt att hantera sin fotosamling. Gott om redigeringsmöjligheter. Finns i App Store.
Organiserar fotosamlingen och erbjuder redigeringsmöjligheter i ett liknande upplägg som Apertures.
Molntjänsterna ger tillgång till teknisk infrastruktur som gör det väldigt osannolikt att de skulle förlora dina bilder i det korta perspektivet. Men att lägga alla sina ägg, så att säga, i en molntjänsts korg torde ändå innebära en viss risk. För sett i ett längre perspektiv så utvecklas teknik, tjänster och vårt digitala användarbeteende så pass snabbt att det inte är otroligt att företaget som driver din molntjänst nu kanske inte ens existerar om fem, tio eller trettio år. Tekniken må vara säker men affärsvärlden är osäker och ombytlig.
– Så jag sparar allt i råformat. Sedan be-handlar jag och gör ut utvalda bilder som jpeg. De läggs sedan upp på en molntjänst i Polisens bilddatabas där användarna kan nå dem.
– Mitt råd är att man skaffar sig något överblickbart program som man kan indexera och kategorisera sina bilder med. Det finns olika alternativ, men man ska ha ett sådant program.
– Jag tycker man ska vara generös mot sig själv och inte bara köpa en hårddisk utan köpa en extra på en gång som man speglar på. Det är ju ett klassiskt misstag att man snålar lite och köper en stor och bra hårddisk och så fyller man den och tänker att jag speglar den senare. Och så händer det något. Hårddiskar är maskiner och maskiner kan gå sönder. Förr eller senare händer något och om man då som privatperson har varit dumsnål så står man ju där. Så mitt råd är att man tar den kostnaden redan från början.
Kommer de att hitta lådor med hembrända cd-skivor och några usb-minnen med reklam för sedan länge konkursade it-företag? Och vad ska de i så fall göra med dessa bitar av plast och metall?
Med stor sannolikhet kommer inte vanliga datorer år 2063 att kunna använda vare sig dagens filformat eller hårdvara. Hur kommer bilderna du tog med din iphone i dag att se ut om femtio år? Då kanske varken iOS eller OSX finns kvar. Kommer du att kunna öppna och titta på dem? Och om du rent tekniskt kan titta på dem – kommer du att kunna hitta dem bland hundratusentals liknande filer i ditt digitala arkiv?
Bengt Neiss är it-arkitekt och funktionsansvarig för Digital preservation group på Kungliga Biblioteket.
”Var glad om en cd funkar efter tio år”
– Även om man teoretiskt skulle kunna lagra till exempel en cd-rom-skiva i hundra år så ställer teknikutvecklingen snabbt allt ur spel. För även om man kan spara en viss fil länge är det inte säkert att man kan öppna filen ens om tio år. Det går inte att ställa en hårddisk på hyllan och hoppas att man kan läsa den om 20 år om man inte vill vara ett tekniskt museum.
Och det har väldigt få råd med, säger Bengt Neiss, it-arkitekt och funktionsansvarig för Digital preservation group på Kungliga Biblioteket, KB.
Kungliga Biblioteket är en statlig myndighet med uppdrag att bevara allt material som ges ut professionellt i Sverige. Här finns dagstidningar och böcker men också digitalt material som bland annat cd-produktioner, datorspel och dvd:er. 2010 slogs Kungliga Biblioteket ihop med Statens ljud-och bildarkiv och sedan dess jobbar den gemensamma myndigheten också med att spara och bevara tv-produktioner, film, radio och musik som görs eller ges ut i Sverige.
Sedan den första april i år ska Kungliga Biblioteket också spara det som publiceras digitalt på nätet i Sverige, med vissa begränsningar. En begränsning är att det är material som är professionellt producerat som ska sparas, vilket gör att personliga bloggar och Twitter-inlägg inte behöver sparas.
Lagring som måste hålla
Grundtanken är att materialet ska vara tillgängligt för forskare och allmänheten. I lagarna som beskriver myndighetens uppdrag finns ingen tidshorisont beskriven för hur länge samlingarna ska lagras – utan bara att de ska bevaras.
– Vi utgår från att materialet ska sparas för alltid. För tanken är ju att forskare ska kunna komma åt det här materialet både nu och i framtiden, säger Mikael Johansson, funktionsansvarig för teknisk drift av det audiovisuella arkivet på Kungliga Biblioteket.
För att lyckas med uppdraget krävs alltså en strategi för lagring som kan bevara den digitala informationen för all överskådlig framtid. Paradoxalt nog så handlar proffsens lagringstänk om att inte se alltför långt in i framtiden – i alla fall inte så långt åt gången. I stället för att investera i tekniker som teoretiskt skulle kunna bevara information i hundra år så fokuserar lagringsproffsen på Kungliga Biblioteket på att lagra i kortare perioder. Det gör man eftersom teknikutvecklingen går så snabbt att lagringsmedier som verkar pålitliga idag kan vara i princip oanvändbara om tio, femton eller tjugo år.
– Det man har att förhålla sig till är hur man kan lagra sitt digitala material i sju år framåt. Och sedan efter fem år så får man börja tänka på hur man ska lagra under nästa sjuårsperiod. Då gäller det att fundera på vilka tekniker är på väg ut och vilka tekniker är det värt att satsa på.
På det sättet får man försöka få med sig sina ettor och nollor i sådana filformat och medier som man kan läsa. Jag började jobba med datorer 1986 och inget av de medier som användes då finns kvar i dag. Teknikutvecklingen går så fort att man måste tänka så, säger Bengt Neiss.
Kungliga Bibliotekets byggnad i Humlegården i Stockholm. Här flyttade verksamheten in 1877. Myndigheten arkiverar allt som tryckts och getts ut i Sverige sedan 1661.
När man ser tecken på att en lagringslösning börjar bli omodern är det dags att se sig om efter nya tekniker och förbereda en migrering av data. Anledningar till att data behöver migreras till nya lösningar kan vara att ett filformat börjar dö ut och används mindre eller inte längre stöds av elektroniktillverkarna.
En annan anledning kan vara att supportavtalet går ut för de lagringsmedier man använder, som till exempel bandrobotar för magnetband. Ytterligare en anledning kan vara att ökade datamängder gör att myndigheten behöver byta lagringsteknik.
Bevakar alltid nya tekniker
– Det som är viktigt för oss är att bevaka omvärlden och se vad som sker på teknikfronten. För det är alltid ganska tydligt när något nytt införs, det märker alla. Men själva utfasningen av en teknik går ju relativt långsamt och händer utan att man egentligen märker det. Plötsligt finns den inte med på nya datorer och så där, säger Bengt Neiss.
– Förr tänkte man gärna att nu skulle vi hitta en lösning som höll under lång tid, och man var villig att betala extra för det. Men det visade sig att teknikutvecklingen går så snabbt att tekniken blev gammal tidigare än man tänkt sig. Så det är nog bättre att köpa en lösning som håller en rimlig tid och räkna med att de här migreringsprocesserna är något man måste hålla på med.
Kungliga bBiblioteket lagrar i dag mycket av sin data på magnetband. Det är ett förhållandevis billigt sätt att lagra digital information, berättar Bengt Neiss. Nackdelen med magnetbanden är att för att kunna använda materialet krävs det att man först ”spelar upp” det till en hårddisk, vilket tar tid.
En timmes tv-material tar ungefär fem minuter innan det blir tillgängligt på disk. Kanske inte så lång tid, men i dag är de flesta av oss vana vid att digitalt material ska finnas tillgängligt direkt. Av den anledningen sparas materialet också för tillgänglighetens skull på hårddiskar i en private cloud-lösning. Det vill säga en lagringslösning som man driftar själv men som kan kommas åt via nätet på olika platser.
Samlingarna finns i tre kopior
Så de digitala samlingarna på Kungliga Biblioteket finns alltid i en kopia på disk och två kopior på magnetband. Dessa lagringslösningar är dessutom distribuerade på två platser, dels i den gamla biblioteksbyggnaden i Humlegården, dels på Östermalm, där en del av myndigheten jobbar. När man upphandlar nya lagringslösningar är det viktigt att tekniken är spridd bland många användare.
– Finns det fler användare så finns det fler som kan sköta systemen och det tvärdör inte på en dag, säger Mikael Johansson.
När det gäller filformat så gäller samma strategi som för lagringsmedier, det vill säga att proffsen räknar med att få byta format med jämna mellanrum. Också där tittar man på spridning som en viktig faktor.
– Att det är spritt och att många använder det är jätteviktigt just för att säkerställa att det finns en ekonomisk framtid där många är intresserade av att bevara liknande material.
Det audiovisuella arkivet på Kungliga Biblioteket innehåller över sju miljoner timmar inspelat material.
Kolla om formatet har patent
En annan faktor när man väljer format kan vara om formatet innehåller patent och proprietära tekniker eller är mer öppet (se faktaruta över vilka format Kungliga Biblioteket använder i dag).
Att spara det digitala formatet är en del av bevarandet. En annan viktig faktor är metadata och indexering av filerna.
– Det är jätteviktigt, speciellt om man har stora datamängder. Att hitta en bild i en mapp på en hårddisk med hundratusentals bilder om man inte vet var den är – det går inte. Och man kommer aldrig att ha råd att gå igenom det för hand. Det är lätt att man bara tänker på filerna som sådana men metadata är oerhört viktigt, säger Bengt Neiss.
Så går det alltså till när proffsen lagrar digitalt. Men vad kan vi som privatanvändare lära oss av deras sätt att jobba? Ganska mycket, enligt Bengt Neiss och Mikael Johansson. Här intill har vi samlat deras bästa tips för dig som privatperson om du vill bevara dina bilder och videoklipp för framtiden.
Kungliga Biblioteket
Allt som ges ut i Sverige eller sänds från Sverige ska levereras till Kungliga Biblioteket för arkivering enligt lagen om pliktexemplar av dokument. Sedan den första april i år ska Kungliga Biblioteket också spara det som publiceras på nätet i Sverige, med vissa begränsningar.
En begränsning är att det är material som är professionellt producerat som ska sparas, vilket gör att personliga bloggar och Twitter-inlägg inte behöver sparas. Sedan 1997 har myndigheten också samlat in den svenska webben genom robotinsamling, ungefär på samma sätt som Google.
I dag sparar Kungliga Biblioteket 3,2 petabyte data. Den mängden förväntas öka med cirka 0,6–0,8 petabyte per år. Ursprungligen var pliktleveransen till för att kunna kontrollera och censurera vad som skrevs i Sverige. Men i dag är tanken att materialet ska finnas tillgängligt för allmänheten och forskare.
Från papper till tiff
– När det gäller digitalisering av tryckta pappersföremål jobbar vi med okomprimerad tiff eftersom tiff är ett format som varit spritt och stöds av många, och det har inte funnits några kvardröjande patent. På senare tid har vi också tagit in jpeg2000, säger Bengt Neiss, it-arkitekt och funktionsansvarig för Digital preservation group på Kungliga Biblioteket.
Mpeg2 och mpeg4 för videolagring
– Vi har jobbat med att försöka ha ISO-standarder på videosidan. På grund av ekonomi så kan vi inte använde helt okomprimerade format. Vi har använt mpeg2 med en bitrate på mellan 5 och 12 megabit. Och nu funderar vi på att gå över till mpeg4 därför att då kan vi ha en lägre bitrate men den upplevda kvaliteten är lika hög som med en mpeg2-fil med en högre bitrate, säger Mikael Johansson, funktionsansvarig för teknisk drift av det audiovisuella arkivet på Kungliga Biblioteket.
Proffsens bästa lagringstips
1 Skaffa rätt lagringslösning
Grundregeln är att sprida riskerna. Ha flera kopior av dina filer på flera lagringsmedier. Ha dubbla hårddiskar. Helst på skilda ställen. Om du har möjlighet så kan du samarbeta med någon vän och skapa en nätverkslösning där ni kan spara kopior hos varandra. På så sätt riskerar du inte att förlora dina filer vid en brand eller inbrott. Och var beredd på att behöva migrera filerna efter några
– Konsumentsidan är precis lika utsatt för den snabba teknikutvecklingen som vi, om inte mer, säger Bengt Neiss, lagringsproffs på Kungliga Biblioteket.
Värt att komma ihåg är att så kallade Raid-lösningar som automatiskt ”speglar” data på två eller flera hårddiskar ger ett skydd mot att en disk går sönder men sämre skydd mot den mänskliga faktorn om du till exempel av misstag råkar trycka på delete-knappen på fel ställe. Därför råder Bengt Neiss oss att ha en kopia på en hårddisk som är helt offline när den inte används.
Cd- eller dvd-skivor är ingen långsiktig lagringslösning. De är inte gjorda för långvarig lagring utan kan bli oanvändbara på bara några år.
– Hembrända skivor har mycket kortare livslängd än man tror. Det finns stora risker med dem, säger Bengt Neiss.
Molnlösningar kan vara bra som ett komplement men varken Mikael Johansson eller Bengt Neiss på Kungliga Biblioteket skulle välja att lita helt på en molntjänst för privat bruk.
2 Se över dina filformat
– Även som privatperson gäller det att ta till sig kunskaper om filformat och att när man gör ett val vara medveten om för- och nackdelar med det och varför man väljer som man gör, säger Mikael Johansson.
– Många som har en digitalkamera i dag tar en massa bilder som ligger lagrade i ett råformat och sedan försvinner kanske kameratillverkaren och då kan inte filerna läsas.
Råformat på digitalkameror är alltså ofta knutna till kameratillverkaren och de kan gå i konkurs, sluta supporta formatet eller ändra på formatet så att gamla filer blir oläsbara. Gör ett medvetet val av formatet som du sparar dina bilder för framtiden i.
Välj format som har många användare och företag som stöder dem. Det gör att att trycket blir större för att ha kvar formatet eller stödja formatet även i framtiden.
– Det som kan vara lurigt är också att specifikationerna för filformaten uppdateras hela tiden, så att även formatet heter
likadant så det vara så att senare versioner inte kan läsa tidigare versioner av samma format, varnar Bengt Neiss.
3 Ha samma framtidsstrategi som proffsen
Tänk inte att hårddisken och filformaten du har i dag ska hålla i tjugo år. Planera i stället att migrera dina bild- och videofiler till nya lagringsmedier och konvertera filerna till nya format när det behövs. Räkna som lagringsproffsen med att en migrering kommer att behöva ske vart sjunde år ungefär. Gör en avstämning regelbundet och se över vad du har och hur dessa tekniker står sig.
4 Indexera dina filer och komplettera med metadata
De flesta av oss som fotat digitalt i kanske fem eller tio år har redan tusentals bilder på lager. Och med den takt som vi fotar i dag med våra mobiler så växer fotobiblioteket snabbt. Om du inte på något sätt taggar eller indexerar bilderna så riskerar dina alster att försvinna i ett digitalt svart hål där det blir omöjligt att hitta enskilda bilder.
– Om det är sådant som ska lämnas vidare till barn och barnbarn så är det viktigt med en beskrivning som berättar var och när bilden togs och vilka personerna på bilden är, säger Mikael Johansson.
Så länge håller lagringsmedierna
- Cd och dvd-skivor = 2–10 år..Skillnaden i kvalitet varierar kraftigt. ”Brännbara skivor” har generellt kortare livslängd än fabrikspressade.
- Flash-minnen som usb-minnen, minneskort eller solid state-diskar = 1–10 år. Dessa är generellt mindre pålitliga än vanliga hårddiskar med skivor.
- Hårddiskar = 2–8 år. Hälsan för en hårddisk påverkas mycket av dess omgivning. Mycket värme kan till exempel förkorta livslängden.
- Magnetband = 10–30 år. Det mest pålitliga lagringsmediet i dag. Kräver speciell utrustning och är dyrt för privatanvändare.
Programmen som kan organisera dina bilder
Picasa
Googles fotohanteringsprogram riktar sig till den som vill ha ett enkelt och gratis sätt att hålla ordning på sina bilder. Bra för dig som vill kunna ladda upp bilder eller videor på webben via Googles tjänster.
iPhoto
iPhoto har de flesta på sin Mac. Apples fotoapplikation räcker för den som inte kräver massor av avancerade möjligheter. Enkelt att ladda upp bilder till Facebook, Flickr eller iCloud.
Fotostation
Avancerat och relativt dyrt program som är bra för den som vill spara mycket metadata med sina filer.
Aperture
Apples applikation för den som vill ha ett mer professionellt sätt att hantera sin fotosamling. Gott om redigeringsmöjligheter. Finns i App Store.
Adobe Lightroom
Organiserar fotosamlingen och erbjuder redigeringsmöjligheter i ett liknande upplägg som Apertures.
Går det att lita på molntjänster?
Molntjänsterna ger tillgång till teknisk infrastruktur som gör det väldigt osannolikt att de skulle förlora dina bilder i det korta perspektivet. Men att lägga alla sina ägg, så att säga, i en molntjänsts korg torde ändå innebära en viss risk. För sett i ett längre perspektiv så utvecklas teknik, tjänster och vårt digitala användarbeteende så pass snabbt att det inte är otroligt att företaget som driver din molntjänst nu kanske inte ens existerar om fem, tio eller trettio år. Tekniken må vara säker men affärsvärlden är osäker och ombytlig.
Företag och tjänster läggs ned eller blir uppköpta utan att vanliga användare kan förutspå det. Och då är det inte helt självklart att du kan ”få tillbaka” dina filer på det sätt som du hade önskat när det gäller överföringshastighet, indexering eller filformat. Det skapar en osäkerhet. Molntjänster är ett bra alternativ som extra backup till din egen lagring. De har fördelen att filerna blir tillgängliga via nätet, vilket kan vara viktigt. Men experterna litar inte på enbart molntjänster så därför bör förmodligen inte vi privatanvändare göra det heller.
Proffsfotografens bästa lagringstips
Lars Hedelin, fotograf på Rikspolisstyrelsen, jobbar med en bildbank med foton som beskriver Polisens verksamhet. Bildbanken används till exempel av kommunikatörer och webbredaktörer inom Polisen som behöver beskriva och förklara verksamheten på olika sätt. Han är också före detta pressfotograf. Så här tänker han kring lagring.
Vilken tidshorisont har du i tanken när du sparar bilder i jobbet?
– Avsikten är att bilderna ska finnas kvar för alltid, helt enkelt.
Vilka bilder sparar du?
– I mitt jobb nu så plåtar jag allt i råformat. Det fungerar eftersom jag inte tar så många bilder per jobb. När jag jobbade på kvällstidning och plåtade sport så använde vi jpeg. Hade vi plåtat i råformat när man tar så många exponeringar som vid sportfoto så hade vi fyllt alla hårddiskar i världen på ett kick.
– Så jag sparar allt i råformat. Sedan be-handlar jag och gör ut utvalda bilder som jpeg. De läggs sedan upp på en molntjänst i Polisens bilddatabas där användarna kan nå dem.Hur lagrar du bilderna?
– Jag sparar alla råfiler på en hårddisk och sedan speglas de på en annan hårddisk. Därefter sparas de filer jag gör ut till jpeg på en tredje hårddisk som är mitt originalarkiv. Jag har också en vanlig Time Machine- backup på datorn så varje bild som passerar min dator finns ju uppbackad. Det ska klicka på väldigt många ställen för att jag ska förlora bilder.
Hur håller du reda på bilderna?
– Jag använder programmet Fotostation för att indexera mitt originalarkiv. Det är väldigt smidigt och bra. Man kan till exempel förjobba mycket och skapa egna anpassade rullister och menyval. Det är oerhört viktigt med indexering. Det som händer när man kommer upp i tusentals eller tiotusentals bilder är att bilder som är dåligt indexerade försvinner helt. När man har så många bilder så måste man ha ett uttänkt sätt att indexera. Jag taggar alla bilder i Fotostation ordentligt innan jag lägger ut dem till användarna.
Vad ska man tänka på när man indexerar bilder?
– Man får tänka lite extra på hur de som ska använda bilderna, i mitt fall kommunikatörer och de som arbetar med sociala medier inom polisen, tänker när de söker. Vilka ord de kan tänkas söka på? Det gäller att bryta ner och vara väldigt enkel i taggningsorden.
– Jag taggar också bilderna med information om kontexten som län, ort, om bilden är tagen på natten, om det är snö eller kallt, till exempel. Även om bilden är tagen i ett speciellt sammanhang så kan den ofta användas även i andra.
Rikspolisstyrelsens bilddatabas lagras på en molntjänst. Litar du på molntjänster?
– Jag litar på molntjänster i vårt fall eftersom jag personligen träffat dem som byggt tjänsten och jag har testkört skarpt i månader innan vi började använda tjänsten. Vi har också skrivit ganska omfattande kontrakt så att de inte kan lägga ner hur som helst. Jag tror att molntjänster är vad det kommer att bli i framtiden. De som är yngre, som mina söner till exempel, förstår ju inte konceptet med att lagra lokalt. De tänker att man lägger upp något i molnet och så finns det där för evigt.
Se till att indexera
– Mitt råd är att man skaffar sig något överblickbart program som man kan indexera och kategorisera sina bilder med. Det finns olika alternativ, men man ska ha ett sådant program.
Snåla inte på hårddiskar
– Jag tycker man ska vara generös mot sig själv och inte bara köpa en hårddisk utan köpa en extra på en gång som man speglar på. Det är ju ett klassiskt misstag att man snålar lite och köper en stor och bra hårddisk och så fyller man den och tänker att jag speglar den senare. Och så händer det något. Hårddiskar är maskiner och maskiner kan gå sönder. Förr eller senare händer något och om man då som privatperson har varit dumsnål så står man ju där. Så mitt råd är att man tar den kostnaden redan från början.